Uhfm Schulwaige „Feueraßkährcr kähr miech aus, Schmeißn Bahsn iebersch Haus! — Hattstn nc geschmiffn, Doo war a ne zerrisin!" Su soang' de Kinner, wie se aus dr Schule heemkoamm. Su sing sc ömmr an Wahlddurfe, wenn se an Feuer- ricpl sahn. Ar stoand ba Kicßelchs Luiä uhfm Daache. De Kinner goafftn, bleebm a brinkl siiehn oder lisfm ärschlch. A Feuerriepl is ömmr schunt annc huche Pärrson, die mcrch oaschoon muß! 's woarrn o zwiene Jung' derbei, die huttn a jedr anne Bibl unnern Oarme, eene so dicke os de armer und aus beedn Ranzcln naus boammelte a Bändl mit an Schwoamme droa, wu ees su lang woar os armer. Und hinne an Ranzn kloapperte ba enn wie denn annern de Fadrkleppl, wenn se amo a boar Schriete weit troabb machm. Sc ging' egoal minanner die zwiene Jung'. Dar eene woar Hausgs Emil. Wie sc doo benn Hutcheteiche woarrn, soite Hausgs Emil ze dann annern: „War hoht'ch denn eegntlich heute ömö Huur gemacht, Du hust ju goar su annc apo arte Frisur, gist do sinft egoal su bärschlch öm de Loodn — mer tutt'ch ju goarnönrmieh kenn!" Doo soite dar anner — und doas woar ne erne su a „oarm' Ding" ver dr Schumoann', 's woar dr Schulzn ihr Bruno, dann se o schunt mit dann „Ei und ei, iech wöll dicch wiegn" eigcsung Hütte: „Na, Emil, iech wöll dr amo woas soin, abr du doarffts ne wettr soin, mer hoann etze an Summergoaft arrs Drasn und dar hoht'ch sicke gude Äumoade und su a schic Huurbörschtl mittebrucht und doodrmitte toat mer dc Mottr o mei Huur vürrichtn." „Oach su," soite HausgS Emil, „ja, war sick Gelicke ») rückwärts